Om Klättring
 
vertikalt.se
 

Gradering
Startsida
Om klättring
Klättring i Gbg
Nissedal
Artiklar
Galleri

Filmer
Länkar
Gästbok

Sverige, Fjällbo, Quovadis grad 6.
 
Ett försök att beskriva vad klättring är: Dom flesta förknippar väl ordet klättring med bergsbestigning, att klättra upp till toppen av ett berg. Och många jag har pratat med som inte klättrar, tror att "friklättring" är när man klättrar utan någon som helst säkringsutrustning. Som i så många andra sporter delas ordet, eller begreppet klättring in i olika aktiviteter, och  det är ganska många. Klippklättring är samlingsnamnet för sportklättring och traditionell klättring. I stora drag kan man dela upp klättring i följande 

Bouldring, boulder (stort stenblock): Klättring på stora stenblock. Ingen utrustning mer än klätterskor och krita (magnesium) användes, i bland en madrass på marken som skydd.

Sportklättring (Friklättring). 
Fasta borrbultar är utplacerade på klippan. Klättraren klipper in kortslingor, två aleminiumkarbiner förenade med en kort slinga, mellan borrbulten och repet, som skydd för ett eventuellt fall. En sportklättringsled kan var allt från tio meter, upp till flera hundra meter. Toppen är inte målet, (även om dom flesta leder går till toppen) utan vägen dit upp. Den utrustning som användes är inte till hjälp för klättraren i sig, utan är enbart till för att skydda klättraren vid ett eventuellt fall. Händer och fötter gör jobbet.
Traditionell klättring (Friklättring). 
Klättraren lägger in egna naturliga säkringar i berget, såsom kilar, hexor och friends, även slingor i olika storlek användes. Ibland får uppfinningsrikedomen vara stor när man säkrar naturligt. Som i sportklättringen användes en kort slinga förenade med två karbiner, den ena karbinen klipps in i den naturliga säkringen, den andra karbinen klipps in i repet, även här som skydd för ett eventuellt fall. En traditionellt säkrad led kan vara allt från tio meter, upp till flera hundra meter. Den utrustning som användes är inte till hjälp för klättraren i sig, utan är enbart till för att skydda klättraren vid ett eventuellt fall. Händer och fötter gör jobbet. Om man använder sig av utrustningen, exempelvis tar i en slinga för att dra sig upp, är man inne på Teknisk klättring (Artificiell klättring). Det finns leder som klättras helt tekniskt, dessa leder kan ta flera dagar att klättra, och kräver mycket specialutrustning. 

Storväggsklättring (Big Wall)
Traditionell klättring på höga klippväggar, från 500 meter och uppåt. Klättringen kan ta flera dagar

Soloklättring: Ingen utrustning mer än klätterskor och krita användes.

Isklättring:
Klättring på frusna vattenfall. Säkringsförfarandet är det samma som traditionell klättring, men i stället för kilar användes isskruvar som man skruvar in i isen. Utrustning såsom stegjärn och isyxor användes.

Alpinism: 
Klättring i högalpina områden. Inom alpinismen fins det en mängd  olika stilar. 

Ordförklaringar
Andreman: Den som klättrar uppför leden efter försteman.

Arête: En smal rygg eller ås av sten, is eller snö. På en smal klippa beskriver ordet en brant smal bergsrygg.

Borrbult: Bult av metall som limmas eller fäst i borrat hål i klippan; används vid standplats eller som mellansäkring.

Firning: Metod att säkert och med hjälp av rep, fira sej nedför en klippa där farten kontrolleras genom friktionen mot kroppen eller någon typ av firningsbroms.

Friend: Typ av mekanisk kil med kammar som spänner ut mot väggarna i en spricka.

Försteman: Den som leder klättringen och lägger säkringar längs leden

Grad: Klättringens svårighetsgrad; bestäms efter sammanvägning av många klättrares åsikter!!

Insteg: Där leden börjar.

Krux: Ledens svåraste del.

Kamin: En lodrät ganska stor spricka eller ränna som klättras med fot-och-rygg-teknik.

Led: Väg (linje) uppför ett berg. Leden kan vara beskriven i en guidebok eller aldrig tidigare klättrad (nytur)

Leda: Klättringstekniken som går ut på att den förste som klättrar lägger mellansäkringar som han kopplar repet till och därigenom blir säkrad av andremannen.

Mellansäkring: En säkring där repet löper genom en karbin och därmed gör den eventuella fallsträckan kortare.

Naturliga säkringar: Säkringsutrustning som försteman placerar och anndreman tar bort, t.ex. slingor, kilar, friends etc. (dock inte för- borrade bultar eller tidigare utplacerade kilar).

Replängd: Klätterrepets längd, ofta mått på del av led mellan standplatser.

Replag: Försteman och andreman.

Sva: Bergsplatta som lutar svagt. Balans och friktionstekniker utnyttjas vid svaklättring.

Standplats: De ställen där man säkrar replagskamraten

Utsteg: Där leden slutar.

 Ordförklaringarna är hämtade från: Klätterhandboken" av Gart Hattingh. (1999)

Topp







 


 

Sverige, Göteborg,  Utby. Henrik Seeligel leder Bryans Led 7